Hotel Costes

Har du varit på Hôtel Costes någon gång?

Det ligger mitt på Rue Saint‑Honoré, mitt i en del av Paris där allt känns lite extra Paris. Butiker där dörrvakten ser ut som han själv är ett modehus, små gallerier, människor som rör sig ganska självsäkert mellan kvarteren.

Men Hôtel Costes märker man nästan inte först. Det är bara en port i väggen.

Och så går man in.

Då händer något.

Ljuset blir mörkare, nästan rött. Sammet, speglar, levande ljus. Musiken ligger där i bakgrunden – den där loungiga Costes-musiken som alltid känns rätt även om man inte vet vad det är man lyssnar på.

Innergården är egentligen ganska enkel. Bord, värmelampor, människor som sitter ganska tätt. Men publiken gör något med rummet.

Det är ett sådant ställe där man ganska snabbt inser att man sitter mitt i ett litet galleri av människor som uppenbarligen lever ett liv lite närmare modevärlden än de flesta andra.

Alla ser väldigt… genomtänkta ut.

När vi var där satt Pamela Anderson vid bordet bredvid. Inte direkt Baywatch-eran längre, men fortfarande en sådan person som man registrerar när man ser henne.

Och hon var bara en av flera den kvällen.

Problemet – eller kanske charmen – är att man ganska snabbt inser att ens egen kunskap om den franska modevärlden är rätt begränsad. Det passerar folk som uppenbart är kända i vissa kretsar, men där man mest konstaterar att de ser väldigt självsäkra ut och verkar veta exakt var de är.

Men det gör egentligen inget.

Det är lite som att sitta på första raden till en värld man normalt bara ser på håll.

Costes är heller inte ett hotell som försöker vara perfekt. Tvärtom. Det är lite mörkt, lite teatraliskt, ibland lite rörigt. Servicen kan vara charmigt selektiv och ingen verkar särskilt bekymrad över det.

Det är inte fint i kanten.

Och det är nog därför det fungerar.

Allt känns lite överdrivet – de röda väggarna, ljuset, speglarna, musiken – men ändå på ett sätt som gör att man bara sitter kvar.

Maten är bra, absolut. Men ärligt talat är det inte därför man går hit.

Man går hit för atmosfären.

För att sitta i den där innergården en kväll i Paris, beställa något enkelt, och bara titta lite på världen runt omkring.

Det är ganska underhållande.

När man går ut igen står man plötsligt mitt i Paris igen. Rue Saint-Honoré fortsätter bort mot Place Vendôme, och några minuter bort ligger Tuileries Garden där man kan promenera tills man inte riktigt vet var man är längre.

Men egentligen är Costes en sådan plats man bör göra minst en gång i livet.

Inte bara gå dit på middag.

Utan faktiskt bo där.

Inte för att det är det mest perfekta hotellet i Paris – det är det inte. Och det försöker inte heller vara det.

Men någon gång i livet är det rätt kul att vakna upp i ett hotell där hela atmosfären känns lite som en film om Paris. Där innergården redan är full av människor som ser ut som de är på väg till något viktigt, och där man själv mest sitter med en kaffe och undrar vad exakt alla jobbar med.

Det är en ganska bra upplevelse att ha haft.

Och Hôtel Costes är ett av de där ställena som gör den väldigt lätt att få.

/Henrik & Maja